En uppgörelse med GTD
Litar du på den här mannen? Foto: Robert Scoble
Jag har en hatkärlek till GTD (Getting Things Done), David Allens system för personlig produktivitet. Jag försökte ursprungligen anamma metoden i hopp om att uppnå den utlovade friheten från stress och har under flera års tid hoppat på vagnen, fallit av den och hoppat på igen. Ända sedan jag först läste Allens första bok, Getting Things Done, har något känts fel, en liten tagg som suttit i mitt sinne och skavt och irriterat. När jag nu ägnade tid åt att läsa om Allens uppföljande bok, Making It All Work: Winning at the Game of Work and the Business of Life fick jag äntligen grepp om vad det är som är skevt. Jag insåg att GTD förmodligen inte lever upp till löftet om ett bättre liv, utan till och med kan göra tillvaron sämre.
Allen arbetade som produktivitetskonsult under tiden han utvecklade sitt system. Han observerade mönster, drog slutsatser och testade teorier i den miljö han rörde sig i, det vill säga den amerikanska affärsvärlden. Han extrapolerade sedan dessa metoder till övriga delar av livet och menar att alla aspekter av tillvaron skall hanteras som affärsprojekt:
Similarily, we need to be more practical, efficient, and effective in much of the rest of our day-to-day experience, incorporating business’s best practices into many of the activities that we label as “personal”. The business of our lives will be a good one as long as we know the business we’re in, the nature of the transactions we must perform and how to handle those outcomes and actions effectively.1
Detta låter inte som ett liv jag vill leva. Jag vill inte samla min familj till ett schemalagt möte kring vad vi skall göra på semestern. Livet innehåller redan för många möten. Jag vrider mig av obehag inför själva konceptet. Allen pratar i sina senare verk om två centrala begrepp: kontroll och perspektiv. Genom att fånga varje aspekt av livet, skriva ner allt och i förväg avgöra vad man skall göra åt saker kontrollerar man sitt universum. Allen menar dock att det handlar om mer än att hjälpa minnet på traven. I en intervju i Wired berättar han om det högre syfte hans system tjänar:
Allen says his goal is to be free from worrying about anything he has to do. His techniques allow him the pleasure of having, much of the time, nothing on his mind. “People are afraid of the void, afraid of negative space,” he says. “But having nothing on your mind is one of the most awesome experiences.”
Genom kontroll uppnår man själsro och som biprodukt en mer balanserad reaktion när oväntade saker uppstår.2 Det låter för bra för att vara sant — och det är det också.
Världen är till sin natur oberäknelig. Det är omöjligt att förutse och förebygga allt. Om man — som jag — tillhör den ängsliga sorten är utmaningen att sluta fred med detta faktum. Man behöver lära sig stå ut med ovisshet. Även om jag också känner en tillfällig lättnad när jag inventerat allt som rör sig i mina tankar och har sorterat upp allt och skrivit ner det på rätt listor så måste man komma ihåg att det är ett bedrägligt lugn.
Inom kognitiv beteendeterapi pratar man om säkerhetsbeteenden. Det är beteenden man har, som tillfälligt lindrar ångest och oro, men som på sikt gör oron värre. Ett klassiskt exempel är tvångshandlingar vid tvångssyndrom, OCD. Om man lider av OCD har man ofta upptäckt saker man kan göra för att lindra sin oro. Genom att tvätta sina händer tills det känns bra, uppnår man tillfällig ångestlindring, men målar in sig i ett hörn, där ångesten tilltar. KBT tar itu med problemet genom att hjälpa patienten med OCD stå ut med sin ångest, utan att tvätta händerna, tills ångesten viker. Man bryter den onda cirkel som säkerhetsbeteendet upprätthåller. Min tes är att GTD är ett säkerhetsbeteende för människor som oroar sig. Snarare än att lära sig stå ut med tillvarons ovisshet (vilket är svårt), skaffar man sig omedelbar oroslindring genom den skenbara kontroll som GTD ger. På sikt gör detta tillvaron sämre.
Betyder detta att GTD är förkastligt? Absolut inte, men man bör göra klart för sig vad man hoppas få ut av det. Tillvaron kommer inte gå att förutse, men man kan fortfarande spara sitt dyrbara minne med ett välfungerande system för påminnelser.
Det är lättare att förlåta sig själv för att inte göra veckogenomgångar och regelbundet tömma sina inkorgar om man inser att saker ändå alltid kommer falla genom sprickorna. Det är lättare att leva om man bara försöker vara tillräckligt bra.
GTD:s främsta värde tror jag kommer av Allens andra centrala begrepp: perspektiv. Genom att aktivt fundera över vilka åtaganden man har här i livet blir det lättare att se vart man är på väg, vad man bör göra mer av och vad man bör skära ner på. GTD är ett sätt att leva mer medvetet. För mig är det gott nog.
