Tillbaka till ursprunget — om att skriva en roman med penna och papper

Efter ett flerårigt sökande efter den perfekta texteditorn för att skriva prosa går jag nu tillbaka till grunden — penna och papper.

Jag har ägnat alltför mycket tid åt specialiserade program för kreativt skrivande. Ulysses, det bästa av dem alla, har allt man kan tänka sig behöva när man skriver en roman. Det har en utmärkt texteditor, bra organisatoriska egenskaper och en exportfunktion som överglänser allt annat. Hur underbart allt detta än verkar i tanken finner jag gång efter annan att jag aldrig använder alla dessa funktioner. I slutändan behöver jag bara en pålitlig editor och en metod att rendera min text till PDF. Liksom i livet i stort vinner man på att skala bort onödig komplexitet. Det har blivit något av en modefluga att slänga in ett fullskärmsläge i textapplikationer för att hjälpa författaren att fokusera. Man tänker sig att den digitala världen, med e-post, Twitter och chatt distraherar en i skrivprocessen. Det må vara sant, men jag har funnit ett bättre sätt att fokusera: skriv med penna och papper. De tekniska aspekterna av att sätta samman ord till meningar tonar bort, avståndet från tanke till text blir kortast möjligt.

En del hävdar att det är korkat att skriva det första utkastet för hand. Texten måste ju ändå digitaliseras förr eller senare — varför inte göra jobbet redan från början? Jag är en lat person som tycker revideringar är mördande tråkiga. Med ett handskrivet första utkast blir jag tvungen att åtminstone se över texten en gång.

Det är förstås tragiskt att lämna datorn i dvala när jag precis har skaffat en MacBook Pro. Att skriva för hand betyder emellertid inte att man måste ge avkall på vackra ting. Jag har skaffat mig två fantastiska reservoarpennor och riktigt bra papper¹, som gör att jag längtar efter att sätta mig ner och författa. Alla knep är tillåtna.

I slutändan planerar jag att använda BBEdit när jag överför det färdiga utkastet till digital form. Jag skriver varje kapitel i en separat textfil och använder sedan MultiMarkdown för att foga samman hela utkastet, omvandla det till en LaTeX-fil, som jag sedan renderar till ett PDF-dokument. Jag använder Mercurial och DropBox för versionskontroll. Rena textfiler (plain text) ger mig ett oberoende, både när det gäller operativsystem och skrivprogram. Jag vill inte sluta som Neil Gaiman, som sitter fjättrad vid Windows bara för att han har skrivit alla sina texter i WordPefect. Om tio år vill jag kunna öppna mina gamla texter utan en massa äventyrliga formatomvandlingar.

Allt detta är förstår ett ödmjukt experiment. Domen kommer först när romanen är refuserad och klar. Det här är förhoppningsvis sista gången på ett tag jag skriver om att skriva. Nu är det dags för mindre snack och mer verkstad — att helt enkelt leva som jag lär.

March 12, 2010