Ulysses 2.0 — början på något nytt

Sex år har gått sedan Blue-Tech släppte Ulysses 1.0. Sedan dess har marknaden översvämmats av mjukvara riktade mot kreativt skrivande. Den starkast lysande stjärnan är framgångssagan Scrivener, som mångt och mycket fötts ur frustration över Ulysses upplevda tillkortakommanden.

Sex år är lång tid i den digitala världen. För två veckor sedan avslutade Ulysses 2 sin betaperiod och släpptes till allmänheten. Jag har hjälpt till att betatesta och har även översatt det till svenska. Även om programmet i sig innehåller en lång rad förbättringar är det mest intressanta vad som hänt med företaget bakom. Blue-Tech har nu bytt namn till The Soulmen och de har antagit en ny strategi, baserad på ökad transparens och kommunikation:

“It will not be a mere name change, but rather a complete shift in corporate philosophy. For starters, we’ll be far more transparent with pretty much everything than we ever were with blue-tec, be it on a personal or development level.”

De har dessutom i det närmaste halverat priset för en Ulysses-licens till 44.99 €, vilket eliminerar den kostnadsfördel som många av konkurrenterna haft. Jag tror att dessa förändringar kommer leda ökade marknadsandelar för The Soulmen. Ulysses 2 ger oss ett gränssnitt som designats om från grunden. Det känns klarare, mer fokuserat och fräscht. Jag blir sugen på att skriva varje gång jag startar programmet. De har lagt till en del användbara funktioner, som bokmärken, anteckningar i konsolläge och en förbättrad utforskare, men framförallt har de satsat på att förbättra det som redan fanns. De har lagt stor möda på att rensa ut gammalt skräp, förenkla och förfina. Resultatet är enastående. Ulysses har blivit ett av de tightaste programmen i min docka.

Om man jämför mängden funktioner med Scrivener ligger Ulysses alltjämt i lä. Jag ser detta som en fördel, då Scrivener för mig är bloatware. I sin strävan att tillfredsställa alla behov svämmar programmet över av funktioner som jag inte behöver. Ulysses saknar ett outline-läge, vilket tidigare bekymrade mig. Numera är det inget problem, då jag sällan skriver efter disposition. I det fall jag behöver göra det föredrar jag papper och penna, eller ett dedikerat outline-program. Jag tycker fortfarande att utforskaren, med sina samlingar och filter är onödigt komplicerad. Jag hade föredragit en vanlig mapp-metafor, som man ser i stort sett alla andra skrivprogram. Min största invändning är att den underliggande datamodellen fortfarande är så komplicerad att revisionskontroll med Subversion blir en plåga. Visserligen går det med en bra grafisk klient, som Versions, men det hade kunnat vara betydligt enklare.

Trots detta är och förblir Ulysses det program jag vänder mig till när jag behöver skriva längre texter, som noveller och romaner. Ulysses är en semantisk texteditor, till skillnad från Scrivener, vilket gör valet självklart för mig. Jag vet att jag tjatat om detta tidigare, men det semantiska anreppssättet är den smartare vägen. Jag önskar att fler såg det, men tyvärr är det lite som tandtråd; man måste använda det ett tag innan man ser fördelarna.