I väntans tider
Livet är fullt av väntan. Grillbriketterna skall vitna tillräckligt mycket för att jag skall kunna lägga på ryggbiffarna, min högra ankel skall läka ihop tillräckligt för att bära mig en hel löprunda1 och snart — väldigt snart — är det semester. Det blir inte en sekund för tidigt.
Vårt andra barn skall komma när som helst. Fast egentligen skulle det redan kommit — på sätt och vis. Vi försökte skrämma ut det med en matinéföreställning av Mamma Mia, men utan framgång. Om det hade varit jag i magen hade jag tagit mig ut och kravlat därifrån så fort jag kunnat. Eller tills navelsträngen sagt stopp.
När logistiken kring förlossningen är över är får jag äntligen lov att köpa en iPhone. Det verkar på något sätt dumt att fiffla med en nytt abonnemang just nu. Telia påstår att de sålt slut på alla iPhones, så det blir nog till att rulla tummarna där också.
Att vänta, således. Inte min starka sida.
Christian D, on January 1, 1970:
Har du läst på The Science of Sport om POSE? Det verkar inte vara enbart positivt: ”For what happened is that of the twenty runners who were trained, more than half broke down with calf muscle injury, Achilles tendon strains and other injuries of the feet!”
Se http://www.sportsscientists.com/2007/09/running-technique-part-ii-scientific.html