Om bibliotek och teknofober
Jag avlade mitt första besök på Malmö Stadsbibliotek häromdagen, vilket var och en något omtumlande upplevelse. När jag senast var i kontakt med ett bibliotek bestod mitt lånekort av maskinskriven text på en mintgrön papperslapp och alla boklån sköttes av en sträng dam med hårknut som bistert registrerade alla böcker via en gammal MS-DOS skorv. När jag nu klev in genom Stadsbibliotekets roterande glasdörrar möttes jag istället av en reception med kölappssystem och det visade sig att alla lån numera sköts på egen hand med magnetkort, pinkod och streckkodsläsare. Såvida man inte lämnar tillbaka sina lån för sent verkar man numera inte behöva interagera med några människor överhuvudtaget.
Som grädde på moset visade det sig att biblioteksväsendet inte bara har tagit steget över till bloggsfären, utan även till robotåldern. Av misstag hamnade jag i fel hiss, det ena ledde till det andra och plötsligt hade jag hamnat bakom bibliotekets kulisser där stora industrirobotar skötte sorteringen av böcker. Mycket surrealistiskt och en smula sciencefictionesque; ”The great and powerful wizard of Oz” visade sig drivas av elektricitet.
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här… Kanske att det är hårda tider för teknikfientliga — eller teknikinkompetenta, för den delen. Snart behöver man förmodligen vara utbildad civilingenjör för att klara av att gå på toaletten. Kanske vill jag också säga att jag börjar bli gammal. Det är ju inte långt kvar till trettiostrecket.
