Lägg inte alla elektroniska ägg i samma korg
De senaste fem åren har jag hållit mig med en Ericsson T39m mobiltelefon, vilket på sin tid var bland det bästa som kunde köpas för pengar. Mycket vatten har runnit under de mobila broarna sedan dess och T39:ans lilla monokroma skärm och monofoniska ringsignaler smäller inte längre särskilt högt. Jag har de senaste åren i det tysta hoppats på att denna lur skall packa ihop så jag äntligen får lov att köpa mig en ny, men den fungerar fortfarande perfekt. Till och med batteriet verkar vara odödligt.
Vi lever i ett tidevarv av tilltagande multifunktionalitet. Mobiltelefoner används inte längre bara för att ringa med, utan även för fotografering, eposthantering, tidsplanering, radio- och mp2-lyssnande med mera. Det är inte svårt att förstå varför — varför släpa runt på tre prylar när det räcker med en enda?
Min kära sambo köpte sig en Sony-Ericsson J200 för nästan ingenting för någon månad sedan. Ett par veckor senare hade vår dotter slickat på kontakten undertill, varpå telefonen plötsligt blev irreparabelt fuktskadad och blev tvungen att kasseras. Man kan ju tycka att en mobiltelefon borde klara av ett litet slick; det handlade ju trots allt inte om ett regelrätt bad. Jag misstänkte att just denna billighetsmodell kanske var extra känslig för verkliga omständigheter, men killen i telefonbutiken hävdade att även dyra modeller riskerade att gå under om man hade otur och fick en liten vattendroppe på fel ställe. Bedrövligt.
Tänk om detta inte bara hade varit en mobiltelefon, utan dessutom kamera och mp3-spelare? Om alla dessa moderna prylar är så otroligt känsliga måste det vara bättre att dela upp funktionaliteten på flera apparater och på så sätt sprida riskerna.
När jag ändå håller på måste jag säga att jag är lite emot den ”köpcentrifiering” som pågått de senaste åren. Jag är för små specialiserade butiker med gedigen kompetens och emot vidsträckta butikslandskap med osnutna tonåringar i vita kortärmade skjortor och ”clip-on” slipsar.
