Vad ska barn egentligen vara bra för?

Måndag morgon. Hög klar luft biter en i kinderna här ute i Kirseberg och höstlöven glöder i morgonsolen. Alice, min lilla dotter på dryga fem månader har haft en überjobbig helg och effektivt splittrat nattsömnen för sina föräldrar och närapå drivit dem till vansinnets gräns. Det är i sådana stunder det gäller att komma ihåg de positiva sidorna av småbarnsföräldraskap:

• Man inser till sist att karriär, pengar och ära inte är det viktiga här i livet. Riktig lycka är att sitta och titta på sin dotter när hon sover (och äntligen är tyst).
• Man lär sig uppskatta en natts oavbruten sömn på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kommer numera dessutom i säng i tid, då jag vet att sovmorgon på lördag och söndag inte längre existerar.
• Man skärper sig äntligen och ser till att diska, våttorka golv och plocka undan där hemma. Man vill ju inte att ungen skall få ett dammlager på tungan när hon slickar på golvet.
• Man får en nyvunnen stolthet när man spatserar på stan med hela sin familj.
• Om man tror att man har mått bra innan så är det ingenting jämfört med när man får sin dotter att skratta tills hon kiknar.