Ta det lite lugnt med Jesus

Det är hög tid att döpa dottern och igår hade vi ett litet sonderande samtal med en församlingspräst. Vi fick redan förra veckan hemsänt en liten dopagenda, där den vanliga ordningen stod nedpräntad. Det här låter kanske märkligt, men både jag och sambon blev lite paffa jag blev rätt paff över hur mycket religion som var inblandad. Det visar väl hur ofta vi jag går i kyrkan. Bland annat var det tänkt att någon av oss föräldrar skulle läsa en förbön som inledning till akten. Till vår min förvåning insåg vi jag att ingen av oss kunde tänka oss jag inte kunde tänka mig att stå där inför alla och säga dessa ord utan att det kändes som en bisarr parodi på någon annans andlighet. Alla spärrar slog till och vi jag kom inte vidare.

Vi fick helt enkelt säga till prästen att det inte skulle fungera och han tog storsint på sig den bedjande rollen. Med det kändes konstigt att rata en del av deras tradition — ungefär som att komma hem till någon och säga ”så fint du har det här. Jag gillar verkligen ditt hem, men gör dig av med soffan och byt gardiner.”