”Nu är det på ricktigt allvrar”

Nu kanske jag slår in öppna dörrar här, men det kan inte hjälpas. Snubben, eller snubban, för den delen, som ligger bakom pseudonymen Embryo måste vara årtiondets mysterium. Med halsbrytande vändningar och barnlika associationer väver han/hon en prosa som man helt enkelt inte kan sluta läsa. Och språket sedan — är killen eller tjejen dyslektisk, eller är det bisarra språket ett stilistiskt grepp? Hur som helst är det genialt. Ren poesi.

men snälla snälla stormogullen det är min ennda frihet det här som jag skrivrer alltning ingtneting annat är innestägngt i en låda som heter planetten jordklotsen där lyssnrar ingngen på någnon ingngen lyssnrar på någon snällra stormogulen