Väskor och läderpojkar

Det säga att engelsmän är galna i bagage och väskor och om det stämmer bekräftar det min misstanke om att jag egentligen är en britt född i en svennekropp. I över ett år har jag letat efter en cool och praktiskt axelremsväska i läder. En väska jag kan bära med mig genom livet. En väska jag kan älska, vårda och regelbundet smörja in med fett. En sådan väska springer man bara på en gång under en livstid.

Jag har haft två kriterier i mitt sökande. För det första måste väskan vara stor nog för att rymma en laptop för att få kallas manlig. För det andra måste den vara så pass snygg att du skulle kunna tänka dig att sno den om du fann den övergiven på en flygplats. Båda dessa kriterier kommer från Mr. Carson Kressley, från Fab Five. Killen har snackat mycket strunt i sina dar, men just detta har satt sig.

De första månaderna hade jag höga förhoppningar, men av någon anledning visade sig mitt sökande vara helt fruktlöst. Damväskor finns det hyllmeter efter hyllmeter av, men när man kommer in på väskor för pojkar (eller män, för den delen) hittar man bara oformliga canvasväskor, eller gubbiga portföljer från The Bridge. Efter att ha letat igenom varje väskbutik jag gått förbi i Västervik, Linköping och Norrköping flyttade jag med mig mitt sökande till Malmö när jag flyttade ner vid förra årsskiftet. Jag hade dock inte större framgång här och jag började till sist resignera.

Då hände det.

I lördags sprang jag då plötsligen på fräsningen på Mobilia av alla ställen. Där var den. En ljusbrun axelremsväska från italienska Tony Perotti, snygg som få och rejält genomtänkt. Kvalitén känns i varje centimeter av sömnad och lädret är lika mjukt och lent som huden på min dotters mage (och det är ett gott betyg, mina damer och herrar). Naturligtvis var väskan dyr. Hur dyr vågar jag inte skriva ifall att min käre far läser dessa ord. Pappa, det här går inte ut över våra husbesparingar.