Låt den rätte komma in

John Ajvide Lindqvist utkom i våras med Hanteringen av odöda, en roman om vad som händer när de döda återvänder. Jag läste om boken i Metro på väg till jobbet någon gång innan sommarsemestern och blev rejält lässugen. Jag bestämde mig dock för att vänta till pocketutgåvan kommer (pocket regerar) och började istället med Lindqvists förra roman Låt den rätte komma in.

Boken handlar om Oskar, en mobbad skolpojke i åttiotalets Blackeberg, och hans upplevelser när en tolvårig vampyr flyttar in i samma port. Berättelsen innehåller mycket av de klassiska vampyringredienserna, men avhåller sig från det romantiska skimmer och klassiska goth-erotik som synts i Anne Rices böcker, eller i Bram Stokers Dracula för den delen. Lindqvist ställer det övernaturliga mot den realistiskt karga betongförorten och resultatet blir en krypande olustkänsla som är svårt att skaka av sig. Författaren snålar inte heller med splatter och boken genomsyras av en motbjudande frank sexualitet som man känner igen från William Burroughs Den nakna lunchen. Det otäcka i den här boken är inte blodsugare, utan den kvalmigt realistiska beskrivningen av den tragiska pedofilen Håkan. Brrr.

Låt den rätte komma in kryper under min hud. Det är väl ett gott betyg?