Den Internationella Mansdagen

Jag har tröttnat lite på att se Gudrun (Av)Schymans nuna på TV och funderar på att starta ett maskulinistparti. Ett sådant parti skall endast sysselsätta sig med manliga värden, såsom bockjakt med musköt, strippklubbar, dyra kubanska cigarrer, löjligt dyra italienska bilar, armbrytning och singelmalt whisky med mer tjärsmak än en medelsvensk båtbrygga. Däremot skall vi inte syssla med matlagning, städning, eller bokcirklar. Vi tänker inte heller gå på föräldrakurser eller kvartsamtal. Kanske borde vi även ha en internationell mansdag. Vad tror ni om tisdagen den 5:e april?

Ärligt talat vet jag inte särskilt mycket om vad en feminist bekänner sig till och på vilka punkter denna rörelse skiljer sig från vanligt sunt förnuft. Det senare tycker jag självklart säger att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, lika lön och samma rättsliga skydd. Däremot anser jag inte att män och kvinnor på alla punkter är lika och jag tror att många skillnader faktiskt vilar på biologisk grund. Förutom en del uppenbara skillnader i utanpåskriften talar en del vetenskap för att det finns strukturella skillnader även i våra hjärnor. Tittar man på saken ur ett evolutionärt perspektiv kan väl detta knappast komma som en överraskning? Jag tycker inte heller att dessa skillnader är något fult, utan ser dem istället som en tillgång och som något som berikar vår värld. Det enda tragiska i sammanhanget är att män förr (och nu) utnyttjat detta för att kuva det täckta könet. Jag tycker emellertid att det är minst lika tragiskt att somliga kvinnor nu ser sig som tvungna att försöka utradera dessa skillnader för att bli tagna på allvar. Det är synd om människorna.