Storstadstyper, del 1

Som återbliven storstadsbo har jag fascinerats över en del personlighetstyper som jag stöter på i min vardag. Många av dessa har lyst med sin frånvaro i Västervik och jag misstänker att de är typiska för en storstad; kanske framtvingade av det lite högre tempo och mer utpräglade konkurrensstämning som råder här. Vi börjar med första exemplet:

Bussfurien
En bussfurie (av somliga kallad bussbitch, oavsett kön) är en person som målmedvetet stiger på en fullsatt buss och domderar runt sina medpassagerare för att strida sig till en sittplats längst bak i bussen. En bussfurie tycks inte känna sig begränsad av att omgivningen tycker denna mest är besvärlig och borde hålla klaffen och stå som alla andra. De är ju inte alla andra.

Linje 14, med avgång från Södervärn 07.29, bjuder ofta på en sådan här person, som både har skällt ut folk som går för sakta i mittgången och som klämt sig fram genom en hel fullpackad buss med repliken “Ursäkta, jag skall fram här och sätta mig längst bak i bussen!”. Irriterande nog hittar hon (ja ,det är en hon) alltid en sittplats.