Ljudet av framtiden
Jag har tidigare skrivit en smula om alternativ till dagens mediokra CD-ljud, där SACD och DVD-audio får sägas ha en framträdande roll. Båda dessa format inbegriper en skiva med betydligt större lagringsmöjligheter än en traditionell CD-skriva, varför ljudkvalitén kan hållas betydligt högre. Båda standarderna erbjuder dessutom möjligheten till ett sexkanaligt (5.1) surroundljud. I Sverige tycks det i dagsläget vara lättare att hitta sin musik på SACD än DVD-audio, men det totala utbudet av musik i dessa format är fortfarande tämligen begränsat i Sverige.
Vän av ordning undrar om det verkligen är nödvändigt att söka nya medier att distribuera musik på. Somliga hävdar dessutom att musik bör spelas i stereo (tvåkanaligt ljud), då detta bäst efterliknar verkliga förhållanden, när man exempelvis sitter på en konsert.
Det är klart att det inte är nödvändigt. Det enda som är nödvändigt är väl egentligen mat, dryck, sömn och toalettbesök (somliga räknar även fysisk närhet dit). Om man emellertid anser att musik är av vikt för att höja kvaliten på livet – och då gärna vill kunna lyssna på musik av bästa möjliga kvalitet i hemmet – innebär dessa nya musikformat ett rejält framsteg. Ett surroundljud är dessutom i mina öron en bättre approximation av en konsertsituation än vad en stereoinspelning är. Ljudet från en scen kommer visserligen framifrån mot våra två öron, men vi hör även ljudreflexer från väggar och föremål omkring oss. Tillsammans skapar detta upplevelsen av ett ljudrum och det är detta som bättre förmedlas av en surroundmix.
Vad behöver man då för att lyssna på dessa musikformat? Man behöver en spelare, vilket av praktiska skäl oftast innebär en DVD-spelare som har möjlighet att koda av dessa båda ljudformat. Utbudet av dessa verkar vara lite begränsat i Sverige för tillfället. Jag köpte själv nyligen en Pioneer DV-575A över nätet, vilken man då lätt får för under 2000 kronor. Vid sidan av detta behöver man även en surroundförstärkare, fem högtalare och en subwoofer.
Hur är det då att lyssna på musik i sex kanaler? Jag måste säga att det är mycket bättre än jag vågat hoppas på. Ännu så länge äger jag bara två inspelningar; Mozarts Requiem och Jamie Cullums Twentysomething, båda på SACD. Requiem är inspelad 1975 och nyligen ommixad till flerkanaligt ljud. Om man sluter ögonen är illusionen av att befinna sig i en stor konserthall närmast total. Solisterna sitter klockrent, och med skärpa, i center- framhögtalare, medan kör och orkester sveper in lyssnaren i en skir slöja av musik.
Lyssnar man på Jamie Cullum är effekten en annan: plötsligt befinner man sig i en liten mysig inspelningsstudio, med Jamie framför dig och hans band runt omkring. Emellanåt dyker trombonsolister upp bakom din vänstra axel och ibland får du uppleva spridda slagverk bakom dig. Fantastiskt.
Den enda nackdelen med dessa ljudformat är att många av mina (och förmodligen även dina) favoritskivor ännu inte finns att tillgå. Förhoppningsvis blir det ändring på detta efterhand som köparna ökar i antal.
