Det är fult att tjäna pengar

I slutet av förra veckan såg jag Pär Nuder på TV-nyheterna, där han diskuterade hur vår framtida åldringsvård skall finansieras. Tydligen finns det idag något som heter värnskatt, som innebär att de som tjänar över 38.700 kronor i månaden betalar 5% extra av sin inkomst till staten. Tanken är nog att dessa pengar skall gå till att stötta de svagaste i samhället. Nu vill man istället omvandla denna skatt till en vårdskatt, för att finansiera åldringsvården och sjukvården i stort. Man håller det tydligen inte heller för osannolikt att behöva höja denna skattesats.

Det kan vara min förkylning som gör mig en smula gnällig, men jag retar mig stort på detta resonemang. Med risk för att vara politiskt inkorrekt undrar jag varför det alltid är de så kallade höginkomsttagarna som åker dit hårdast när socialdemokraterna upptäcker att statskassan sinar? Visst vill även jag ha ett socialt skyddsnät i Sverige och visst inser även jag att höginkomsttagare klarar ett hårdare skattetryck bättre än en låginkomsttagare, men jag tror att denna vänsterosande syn på samhällsstrukturen inte hjälper vårt land på sikt.

Om människor skall fortsätta att utbilda sig och på andra sätt visa framfötterna i arbetslivet måste det finnas en morot i form av bra löner. Om dessa bara försvinner direkt till statskassan finns det ju ingen mening att anstränga sig. Visst kan man ha ett intresse och känna meningsfullhet i yrket på andra sätt, men det räcker bara en bit på vägen.

Om man fortsätter att konsekvent straffa människor som tjänar bra kommer dessa på sikt förmodligen att lämna landet och därmed försvinner en stor del av statens skatteintäkter och initiativ. Sverige är redan ett land med högt skattetryck och det är bara att inse att dagens globalisering gör det lätt att dra någon annanstans. I slutändan blir Sverige ett land med låg och mellaninkomsttagare, vilket knappast lär ge någon ekonomisk dynamik. Våra makthavare måste någon gång lära sig tänka lite mer långsiktigt, d.v.s. bortom nästa val.

Det är en gammal inrökt svensk (eller är det en socialdemokratisk) sanning som säger att det för fult att vara förmer än andra och tjäna mer pengar. Det är inte sant. Det är bra att det finns löneskillnader, ty det är bland annat sådant som driver på den arbetsmarknadsmässiga och ekonomiska utvecklingen. Det finns en erkänd biologisk princip som säger att naturen strävar efter att utjämna. Våra styrande politiker tycks ha anammat denna sanning. Man har dock glömt konsekvensen av denna princip: om jämvikt uppnås dör livet ut. Energi skapas och upprätthålls genom obalans, något som torde gälla även sociala och ekonomiska processer.

Vad skall man då istället göra för att finansiera det sjunkande skeppet. Jag har ingen aning; det är därför jag inte är politiker. Emellertid är jag övertygad om att man på något sätt måste göra det lönsamt att visa initiativ och framåtanda. Det måste löna sig att arbeta. En niondel av Sveriges befolkning lever idag på bidrag. Det är helt enkelt barockt.