Da Vinci koden rent blaha

Jag satt uppe vid Skummeslöv strand nu i lördags och såg ett program på SVT betitlat Da Vincikoden – fakta eller myt (eller något åt det hållet). Även om Dan Browns bästsäljare bevisligen inte är stor litteratur njöt jag själv av att läsa den för något år sedan och jag såg fram emot att få veta hur mycket fakta som verkligen låg bakom författarens smått fantastiska påstående. I slutändan visade det sig inte vara så mycket – åtminstone inte om man skall tro de historiker och andra akademiker som underkände Browns slutsatser på punkt efter punkt. Det visade sig dessutom att Browns teori inte ens var ny, utan hade publicerats redan tjugo år tidigare i boken Holy Blood, Holy Grail, av Leigh, Baigent och Lincoln.

En detalj tycks emellertid vara ett historiskt faktum: de gnostiska evangelierna, som hittade i Egyptens öken på 1940-talet, målade upp en bild av Maria Magdalena som en framstående kvinna i Jesus krets, även om man inte funnit några belägg för ett äktenskap. Bilden av henne som prostituerad tycks sedan ha lanserats av påven Gregorianus under 500-talet efter Kristus. Redan då var män tydligen rädda för starka kvinnor.

Programmet avslutades med frågan huruvida en av lärjungarna (Johannes) i Leonardo Da Vincis Nattvarden verkligen inte är en kvinna. Det ser onekligen ut så när man tittar på målningen. En Da Vinci-kännare avfärdade emellertid detta med att den store målaren och vetenskapsmannen låg lite vid sidan av den sexuella mittfåran och att hans homosexualitet ledde till att han gärna målade unga och feminiserade män. Lite konstigt låter det dock. Det låter som en fördom att homosexuella män automatiskt föredrar feminina karlar.