Poängen med bloggar

Markus, frilansande pressfotograf och juridikstudent i den ordningen, skrev för ett tag sedan ett lysande inlägg om bloggandets kärna. Sedan jag hoppade på tågen för drygt ett år sedan har man sett otaliga inlägg som avhandlar meningen med bloggar, dess betydelse för samhällsdebatten och huruvida en blogg utan kommentarer verkligen är en blogg. Jag har emellertid aldrig sett en så klar och uppfriskande analys av ämnet som det här:

De tvingar folk att tycka. Nu när jag har bloggat ett tag har jag märkt att jag har skaffat mig fler åsikter. Genom att jag bloggar tvingas jag tänka igenom vad jag tycker om saker som händer i omvärlden på ett helt annat sätt än jag gör som passiv mediekonsument där andra sköter tyckandet åt mig.
…
De kan vitalisera samhällsdebatten, kanske inte genom att de läses, utan för att de skrivs. De fyller ett hålrum i denna tid av Putnamska ensambowlare där studiecirklar och icke sportrelaterat föreningsliv utan bingolotternas slaveri en gång levde. En funktion som fylls oavsett om de syns i traditionella medier eller ej.

Jag skriver utan tvekan under på Markus observation och önskar att jag själv hade förmåga att sätta så bra ord på de svårfångade åsikter och övertygelser som jag vet finns någonstans där inne. För att citera fågelskrämman från Trollkarlen från OZ: ”If I only had a brain”.