Håller vi på att utbilda ihjäl Sverige?

Ibland får jag nämligen känslan av det. Genom media har jag under större delen av min uppväxt fått höra att svenskarna ligger efter övriga Europa i utbildningsnivå och att något måste göras åt detta. Så sent som igår läste jag i Västervikstidningen att Sverige håller låg kvalitet på grundutbildningen jämfört med övriga länder. Men vad för utbildning är det meningen att vi alla skall skaffa oss? Är det verkligen bra att alla läser akademiska ämnen på högskola? Jag tycker inte det.

En gång i tiden var man i princip garanterad jobb om man skaffade sig en universitetsutbildning. Idag är det inte så längre. Den akademiska inflationen har gjort att humanister och civilingenjörer, efter fem års studier och astronomiska studielån, nu ofta står arbetslösa. Samtidigt håller Sveriges hantverkskultur på att dräneras och priserna dumpas när jobbet kan göras lika bra, eller bättre, i länder där man inte behöver betala ut lika mycket lön. Vart har stoltheten i en gedigen yrkeskunskap, oavsett antalet högskolepoäng, blivit av?

Jag har svårt att tänka mig att hela Sveriges ungdom vill – och kan – skaffa sig en akademisk utbildning. Är det inte bättre att återupprätta glansen och statusen kring en duktig hantverkare, en duktig städare/städerska, en skicklig bonde, eller en duktig kock istället för att sträva efter en nation full av arbetslösa tjänstemän?

Disclaimer: Som vanligt är jag dåligt påläst – de åsikter som här framförs är just inget annat än åsikter. En och annan fördom kan nog ha slunkit in också. Ber om ursäkt för detta.