Förälskad i sajtstatistik

Sajtstatistik kan vara överraskande beroendeframkallande grejer. När jag startade den här bloggen för ett drygt år sedan hade jag en enkel spårningsfunktion som höll reda på antalet besökare varje dag. Det var kul i början, men efter en tid upptäckte jag att jag var mer intresserad av hur många som besökte bloggen än av att skriva något bra i den. Av den anledningen tog jag bort funktionen och så var det bra med det. Tills nu.

För någon vecka sedan fick jag plötsligt på nytt lust att se vem som hittade till mina sidor och jag såg mig omkring efter ett bra statistikverktyg. Efter att ha provat och varit missnöjd med Shaun Inmans Shortstat knåpade jag ihop en egen kodsnutt som presenterar antalet unika träffar och en del tillhörande information. Antalet besök är egentligen rätt ointressant, men desto mer spännande är det med referrers. Jag har tidigare inte haft någon bra uppfattning om vad som för besökare till denna blogg och förvånades över hur många som förmedlades via olika söktjänster. Efter ett par dagar har jag nu fastnat ordentligt i statistikträsket och fascineras dagligen över att Google tycks anse mig vara en auktoritet när det gäller metrosexualitet, måttbeställda skjortor, social konstruktion, Prinsessan Diana, katolicism och preventivmedel, samt filmmissar.