Borde jag skämmas för min design?
Nu ett esoteriskt metainlägg om bloggdesign. Jag har länge tänkt kommentera ett inlägg av Stefan Geens, där han menar att boxar (rutor) i webbdesign är något dåligt och att det finns ett skäl till att boktryckare i alla tider har tryckt svart text på vitt papper. När jag ser på hur min egen omdesign till slut blev känner jag mig lite skyldig att förklara min ståndpunkt. Den första versionen av blog.hertze.com hörde nog mer till den enkla, flärdfria och i det närmaste monokromatiska skolan. Det fyllde förmodligen sin funktion, men själv tröttnade jag ganska fort på den. Nu har jag istället försökt piffa upp skapelsen med lite mer färg och en del andra formknep och jag tycker själv att den känns lite gladare och piggare.
De flesta torde väl vara överens om att bra design syftar till att föra fram innehållet på bästa möjliga sätt. Som Stefan pekar på torde det vara ett välkänt faktum att svart text på vit bakgrund är överlägset för att ge en bra kontrast och därmed läsbarhet, men det innebär enligt min mening inte att hela webbsidan måste vara vit. Även Simplebits, med all sin CSS extravagans utnyttjar denna traditionella kontrasteffekt för att lyfta fram sin brödtext. Visst kan jag hålla med om att det kanske är lite väl mycket bolibompakänsla över formspråket, men det är inbjudande och lättöverskådligt.
Liksom Stefan låter jag Jason Kottke representera det andra ändläget i utsmyckningarnas kontinuum. Han har en enkel och framför allt genomtänkt struktur som jag verkligen gillar, men däremot tycker jag väl inte direkt att själva designen är så mycket att hetsa upp sig över. Visst är det sobert, enkelt och avskalat, men det är inte den enda lösningen.
Som man kanske kan ana i ovanstående resonemang anser jag inte att rutor nödvändigtvis är något ont. På ett sätt håller jag med Stefan; att använda den nya teknologin bara för att man kan och därmed förvandla sina sidor till en madröm av pastellfärgad text, rutor och slagskuggor är tramsigt och i många fall säkert ett uttryck för bristande förtroende för de egna texternas bärkraftighet. Lagom använt tycker jag emellertid att färg, form och grafik hjälper till att lyfta fram innehållet, att göra det tydligare och tjänar som navigeringshjälpmedel för våra ögon när vi tar oss fram över sidorna. Intåget av CSS och strukturerad uppmärkning gör dessutom att det idag är fullt möjligt att göra bandbreddsnåla webbsidor trots en elaborerad formgivning.
Tycka vad man vill om design; till syvende och sist är det väl ändå så att det är innehållet, inte formen, som är det viktigaste. Denna slitna klyscha måste till och med en ytlig snubbe som jag skriva under på.
