Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Av de fem Harry Potter-böcker som hittills skrivits anser jag att den tredje, The Prisoner of Azkaban, är den bästa. Det var därför med viss bävan som jag och flickvännen igår tog oss in till Halmstad för att se filmversionen.
Det har skett en del förändringar såväl framför som bakom kameran. Richard Harris dog tragiskt efter film nummer två och är här ersatt med Michael Gambon; Radcliffe, Watson, Grint med flera ungdomar envisas med att bli allt äldre och känns redan en smula förvuxna i de roller de spelar. Den kanske viktigaste förändringen är kanske byte av regissör till Alfonso Cuarón, vilket märks i en film som är betydligt mindre disneyfierad än de två tidigare. Liksom i boken är tonen nu mörkare och filmen präglas av en lite “skitigare” look än tidigare. Jag kom själv på mig med att vid några tillfällen undra om inte kidsen tyckte att detta var otäckt, ty många delar tycktes snarast vara riktat till vuxna.
När eftertexterna rullade konkluderade vi, flickvännen och jag, att denna film verkligen inte var något vidare. I processen där boken skars ner till filmens format lyckades man på något sätt skippa allt som gör böckerna varma och underhållande. Kvar blev en serie illa sammanhållna actionscener. Och Emma Thompson… Var hon tvungen att göra Trelawney som en påtänd bildlärare?