Vem skall betala vården?

Jag satt och kollade på Utbildningsradions program Lunchakademin nu på förmiddagen samtidigt som jag plågade mig på en av gymmets motionscyklar. Idag pratade sjuksköterskan Lena Westin, som arbetar på Kilen, om läkemedel och deras kostnader för samhället. Vi börjar med ett citat:

15% av alla som läggs in på svenska sjukhus varje år tas in på grund av biverkningar eller felaktig medicinering. I USA dör dubbelt så många läkemedelsbiverkningar jämfört med trafiken. Vi äter mediciner för nästan 29 miljarder kronor varje år i Sverige. Vem har ansvaret för alla mediciner som läkarna förskriver och varför tar vi dem egentligen?

Man frågar sig i inslaget hur det kan komma sig att läkemedelskostnaderna mer än dubblerats sedan åttiotalet. Svaret på detta tror jag till viss del ligger i att vi nu helt enkelt har större kunskaper och därmed har möjlighet att behandla sjukdomar vi inte kunde göra så mycket åt för tjugo år sedan. Befolkningen blir dessutom allt äldre och i allt sämre psykisk och fysisk balans, vilket förstås också drar upp kostnaderna. Frågan är hur vi skall betala kalaset framöver.

Vårt socialdemokratiska arv skanderar lika vård åt alla, men socialdemokrati och solidaritet kräver att fler arbetar än är sjukskrivna, arbetslösa, eller på annat sätt uppbär skattefinansierade bidrag. För varje år som går tycks balansen alltmer tippa åt det senare och man behöver inte direkt vara nationalekonom för att inse att vår nuvarande system snart inte är realistiskt. Är USA:s modell, där vård finaniseras med försäkringar och god vård är en klassfråga, lösningen? Jag vet inte. Jag vet bara att det är dags att prova något nytt.