Nätverk ger framgång (och makt)

Via JLK blog hittar jag en intressant artikel på SULFs hemsida. Ämnet är nätverk och här ställer man gamla gubbdoftande föreningar, såsom Rotary, mot vår tids e-klubbar, här exemplifierat med Orkut och LinkedIn.

Man konstaterar i artikeln att nätverkande är viktigt för att nå yrkesmässiga framgångar och en forskare som vill göra karriär behöver kontakter både inom universitetsvärlden och utanför den. Idag finns det en uppsjö av privata epostlistor och slutna sällskap i cyberrymnden, som alternativ till Frimurarorden, Rotary och Lions. Gemensamt för dessa är att man tillämpar ett gatekeepersystem, vilket innebär att man inte kommer med utan en rekommendation från befintliga medlemmar. Detta system, som har sin förlaga i de äldre analoga motsvarigheterna, är tänkt som en kvalitetsgaranti för kontaktnätet. “Om jag inte hört talas om dig kan du inte vara något att ha”. Exempelvis Rotary arbetar dessutom aktivt med att knyta framgångsrika personer till sin krets – när nya ledare dyker upp i trakten gör man mycket för att få dem att gå med. Visst osar det elitism och nepotism, men motvilligt måste jag erkänna att det kanske kan ligga något i det här.

Själv är jag inte medlem i ett nätverk av detta slag; varken på eller utanför internet. Kanske är det ett misstag. Kanske slutar jag som en bitter och framgångslös värnpliktsdoktor. Kanske borde jag börja bygga på ett eget nätverk?