Tim Burton ett geni?

Jag var i Linköping och såg Tim Burtons senaste film, Big Fish, härom helgen och jag känner mig tvungen att dela med mig av några små funderingar. I mina ögon är Burton en man som egentligen aldrig lyckats göra en riktigt lysande film i traditionell mening, men som ändå alltid tillför sina alster något magiskt och svårdefinierbart som gör de till en pirrig filmupplevelse.

Big Fish handlar som bekant om William Bloom, en man med talang för riktiga fiskehistorier, som nu ligger för döden och då försonas med sin son som haft svårt att acceptera sin fars mytomana läggning. I en serie återblickar delges vi episoder ur Blooms fantasitoppade liv, med jättar, varulvar och siamesiska tvillingar. Burtons märkliga sinne för humor och sinne för det makabra och gothromantiska tar sig väl uttryck i denna Münchausen-liknade historia. Trots en rejäl slev av amerikansk sentimentalitet är filmen en rusig upplevelse, men den är som vanligt inget mästerverk. Jag har hört någonstans att Burton själv betraktade Big Fish som en mellanfilm och det märks nog på sätt och vis.

I mina ögon har Burton under de senaste åren haft svårt att slå sina tidigare höjdpunkter Sleepy Hollow, från 1999, och The Nightmare Before Christmas, från 1993. Det skall bli spännande att se vad han gör av Kalle och chokladfabriken.