Puttenuffsgullblogging

Stefan Geens redogör för början till slutet för den artiga och politiskt korrekta svenska bloggscenen. När Azzman i skrift önskade livet ur de stockholmsbloggare som en kväll gick ut och åt ihop och följde upp det hela med att bete sig sig allmänt otrevligt frös bloggsamhället till, precis som när man kör förbi en snaskig trafikolycka. Och visst var det hemskt underhållande. Jag håller med Geens om att det inte finns så mycket som är tristare än folk som sitter och håller hand och är tväreniga om allt. Jag undrar dock om det inte finns ett mognare sätt att skapa dynamik i debatten än att bete sig som en omogen företrädare för den ironiska generationen. Jag blir faktiskt mest påmind om den stora korkade killen längst bak i klassrummet som kompenserade sitt dåliga självförtroende med att klå upp glasögonprydda klasskamrater, skolka, snatta och sedemera sluta som arbetslös svetsare. Men ändå, lite mer debatt hade ju inte varit fel.