Angels and Demons

Harvardprofessorn i symbologi, Robert Langdon, dras in i en kamp mot tiden när en världsledande fysiker hittas mördad med ett ambigram, pekande mot den uråldriga Illuminatisekten, inbränt på bröstet. Illuminati tycks ha återuppstått för att en gång för alla nergöra sin ärkefiende katolicismen och Langdon tvingas följa den uråldriga “upplysningens stig” genom Rom för att rädda Vatikanen undan utplåning.

Angels and Demons är uppföljaren till Dan Browns bästsäljare The Da Vinci Code och tycks nu vara på väg mot samma popularitet. Brown själv är lektor vid Amherst College och Philips Exeter Academy, där han lär ut kreativt skrivande. Jag inbillar mig att det senare lyser igenom i hans text, då jag initialt irriterade mig en hel del på alltför krystade och pretentiösa formuleringar som närmast förde tankarna till en harlekinnovell:

Her face was unmistakably Italian – not overtly beautiful, but possessing full, earthy features that even at twenty yards seemed to exude a raw sensuality. As the air currents buffeted her body, her clothes clung accentuating her slender torso and small breasts.

Det är inga djuplodande psykologiska porträtt vi bjuds på, men efter ett tag accepterar man detta och börjar faktiskt njuta av resan. Boken är välskriven och intrigen välkonstruerad, med ett antal tämligen oväntade vändningar. Dessutom lärde åtminstone jag mig en hel del både om Rom och om katolicismens historia. Brown tycks ha läst på en hel del om ämnet och verkar emellanåt så angelägen att visa upp sina kunskaper att det blir lite för mycket namedropping för min smak.

Till syvende och sist är detta en bra och spännande deckare, som är som klippt och skuren för att filmatiseras. Jag hoppas de sätter igång innan Harrison Ford blir för gammal.