Schopenhauers tankestreck

DNs Catharina Grünbaum har botaniserat i sin boksamling och stött på ett citat där filosofen Schopenhauer avfärdar tankestreckets existensberättigande i skriven text. Detta blir början till en kort analys av tankestreck och andra stilistiska verktyg att ta till när man vill uttrycka sig i skrift. Följande passage fann jag synnerligen lärorik:

Dess uppgift är trots allt att visa läsaren att här kommer en ett led som är värt egen uppmärksamhet. Med kommatecken passerar ett inskott eller ett tillägg utan att göra väsen av sig, med parentestecken förs det åt sidan. Jämför “Hur skulle han kunna se henne, den enda som trott på honom, i ansiktet?”, “Hur skulle han kunna se henne (den enda som trott på honom) i ansiktet?” och “Hur skulle han kunna se henne -den enda som trott på honom – i ansiktet?”

För mig själv, som inte är direkt grammatiskt och litterärt skolad, finns här många synpunkter värda att ta till sig i kampen för ett mer nyanserat och medvetet uttryckssätt i skriven text.