Knutby revisited (är religion farligt?)

Det har inträffat mycket konstiga hemskheter i världen på sistone, men mordet i Knutby tar ändå priset. Händelsen och medias bevakning därom är på allas läppar och dominerar i kafferummen.

Extrema religiösa sammanslutningar tyckts ofta ta ända med förskräckelse. Ta sekten i Wako och domedagssekten i Japan som exempel. Män med märkliga ideér och psykopatidrag, som dessutom är övertygade om att deras handlingar är sanktionerade på högsta instans (Gud), är uppenbarligen farliga för sin omgivning. I religiösa sammanhang, där övertygelse och patos är imponerande och viktiga attribut, tar sig dessa män snabbt upp i makthierarkin. Kan man därför säga att organiserad religion är farligt? Förmodligen bara när den får sektkaraktär, vilket filadelfiaförsamlingen i Knutby tycks ha fått. När vi-mot-dem känslan blir för stor, när organisationen avknoppas från samhället och man slutar ifrågasätta sammanslutningens auktoriteter, då är det fara å färde.

Tragedin i Knutby har alla ingredienser för att bli en maffig bok och sedan en ännu maffigare TV-film. Pastorn, pastorns mördade hustru, den trettioåriga grannen och hennes skadeskjutne make, den 26-åriga barnflickan och Kristi-brud. Det är ingredienser som kommer vara svåra att stå emot för landets författare. Vad hände egentligen med pastorns tidigare hustru, som hittades död i badkaret iklädd nattlinne? Tanken svindlar.