Alkemisten

Jag läste ut Paoulo Coelhos Alkemisten för några dagar sedan (den tog bara några timmar att ta sig igenom) och känner mig tvungen att dela med mig av några tankar.

Boken handlar om den andalusiske herdepojken Santiago, som ger upp sitt invanda liv för att uppfylla sitt levnadsöde genom att söka efter en av världens dyrbaraste skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till marknaderna i Tanger och genom Egyptens öken till ett livsavgörande möte med alkemisten. På vägen lär han sig att lyssna till sitt hjärta och tyda de tecken som högre makter lägger ut för oss att följa.

Denna bok sägs ha kraften att förändra folks liv och är redan en modern klassiker som har översatts till 56 språk och sålt i över 25 miljoner exemplar. Mot denna bakgrund kan man nog inte bli annat än besviken. Missförstå mig inte. Det är en mycket trevlig och lättläst bok, men den lämnar åtminstone mig tämligen oberörd. Språket är sparsmakat och närmast bibliskt till sin form. Coelho tecknar inga djupare personporträtt utan fokuserar mer på händelserna och deras symbolvärde, vilket gör att boken närmast känns som en nerteckning av en sedelärande saga. Om man sedan väljer att lära sig något av författarens tankar om världssjälen är förstås upp till var och en.