Mijailovic på soffan

På Sourze.se publicerar Sten Levander, linslus och professor i rättspsykiatri i Malmö, sin analys av vad som pågick i Miljailovic huvud under attacken mot Anna Lindh och vad som ledde fram till denna. Det framgår att gärningsmannen har en historia av hög ångestbenägenhet och närhet till depressiva reaktioner, men med god begåvning och gott ansvarstagande. Vid 17-års ålder får han ett affektgenombrott, försöker ta livet sin far och slår därefter in på en antisocial bana.
Under sommaren 2003 mår han allt sämre och söker psykiatrisk hjälp en till flera gånger. Strax innan dråpet blir han hemskickad ifrån en vuxenpsykiatrisk akutmottagning. När han fick se Anna Lindh, vars leende ansikte blickat ner på honom från reklampelare över hela Stockholm, såg han henne som en representant för samhället, makten och vuxenvärlden, något han själv inte fått tillträde till:

Under ett kort förlopp upptäcker Mijailo Mijailovoc utrikesministern – han träffas i veka livet och alla svek från vuxenvärlden aktiveras. Utrikesministern blir en representant för svikarna – ett drama på symbolnivå utvecklar sig i Mijailo Mijailovics inre. Hans rationella handlingsförmåga begränsas av att olika delar av hans personlighet frigör sig från den integrerande kontroll som håller ihop oss som individer med skarp identitet.

Om Levanders analys är korrekt lär Mijailovic bedömas som så allvarligt psykiskt störd i gärningsögonblicket att han inte kan dömas till fängelse.