Är majoriteten av dagens bloggar skräp?

Emanuel Sidea menar att gemene bloggares nuvarande gärning i längden tar livet av webblogg-fenomenet. Han efterlyser mer litterära och analyserande texter och mindre av korslänkande, nätverkande och länktipsande. Av tradition bjuder webbloggar oftast på det senare, medan den form Emanuel föredrar oftare återfinns i mer traditionella nätmagazin och på dagstidningars ledarsidor.

I sitt resonemang glömmer han emellertid bort att inte alla har hans journalistiska ambitioner. Det är inte alla av oss som driver en blogg som en slags språngbräda till en vidare författarkarriär. För många av oss ligger njutningen med bloggar inte bara i att skriva om sina åsikter om omvärlden, utan även i den diskussion som uppstår när trådar plockas upp, kommenteras och används till vidare broderier. Jag anser själv att en stor del av charmen med flertalet av dagens bloggar är att författaren inte skriver i ett vakuum, utan får möjlighet till omedelbar feedback, både i form av den kommentarfunktion som nu är så vanlig (och som Emanuel inte har implementerat) och på andras sidor. Denna möjlighet till interaktivitet med sina läsare är ju det som skiljer bloggar från forna tiders statiska texter och det som ger fenomenet nerv.

Av någon anledning värjer sig Emanuel mot att bloggare kommenterar varandras inlägg och han likställer det med att tidningsredaktioner inte låter sina medarbetare recensera sina inomredaktionella kollegors böcker. Hans analogi är emellertid ett felslut. Varje bloggare är sin egen redaktion, journalist och ansvarig utgivare och jag ser därför inget hinder i oberoende analyser och värderingar av andras texter. Snarare ger det en mer demokratisk och nyanserad bild av framförda åsikter och är ett föredöme som dagens media borde ta efter.