Verona

När man stiger av tåget ifrån München slår värmen och dofterna emot en som en mild sommarbris. Trots att Verona är en av Italiens nordligaste städer kastas medelhavsklimatet över en som en tunn silkessjal.

Staden, som kallas “lilla Rom” på grund av dess betydelse under Romarrikets era, upplevde sin gyllene period på 1200- och 1300-talet då familjen della Scala härskade. Det var under denna tidsperiod som den brutala familjefejd, som Shakespeare odödliggjort i “Romeo and Juliet”, ägde rum.

Atmosfären i staden har dock förändrats radikalt sedan forna blodtörstiga dagar. Numera genomsyras de pittoreska gatorna av värme och gemytlighet. Känslan man får när man går genom de vindlande gränderna är svår att beskriva i ord. Det känns som om tiden har stått stilla. Som om man har hamnat i en arkitekturisk oas dit den moderna byggnadskonstens räta vinklar och funktionella utformning inte har nått. Alla romantiska drömmar man någonsin härbärgat i sitt inre bubblar upp till ytan och man känner sig rakt igenom lycklig.

Naturligtvis bjuder staden även på diverse sevärdheter för den hugade turisten. På Via Capello nr. 23 ligger Casa di Giulietta (Julias hus). Här kan man svärma nedanför Julias balkong (turistfälla), eller närma sig statyn av Julia och gnugga hennes vänstra bröst för lite tur med kärlekslivet (räkna med köbildning, dock). Det vänstra bröstet är för övrigt den enda delen av denna bronsstaty som inte är täckt av ärg.

La Arena vid Piazza Brà är en amfiteater byggd på 900-talet och är nu Veronas operahus. Får du tillfälle är en föreställning i denna byggnad något som ej bör missas.

Villa Francescati uppe på höjden lite norr om centrum tillhörde en gång en av stadens operasångerskor, men är nu förvandlat till ett youth hostel i makalöst vacker miljö. Ett bra ställe att bo på om man vill komma undan lite billigare.

En av flickorna som arbetar på postkontoret vid Piazza Vivani 7 får nog också räknas som en av stadens stora sevärdheter. Ibland är det fascinerande hur ofta man behöver köpa frimärken.