Vardagsafrodisiaka

Sex och kärlek är ett intresse människan har burit med sig sedan hon först kravlade upp ur havet med avsikt att härska över jorden. Sedan dess har vi i olika former försökt att sublimera och intellektualisera vårt behov av fortplantning och i takt med vår storhjärnas utveckling har vi lärt oss att i viss mån kontrollera våra drifter. Som ett led i vår önskan att bli herrar över våra limbiska system har människan dock ständigt sökt naturliga medel att krydda sina genitalier med i avsikt att få lite mer fart på kärlekslivet. Detta sökande efter den ultimata kärleksdrogen har ibland tagit sig fullständigt bisarra former; Japaner betalar tusentals kronor för pulveriserade noshörningshorn och motiverade män har smort in sin manslem med ett liniment bestående av mosade, ruttna blodiglar. Emellertid behöver man inte tillgripa dylika drastiska åtgärder för att prova på denna uråldriga kategori av naturmediciner. Följande tips är kanske något mer tillämpbara i den verklighet där de flesta av oss befinner sig. Först vill jag bara understryka att inget av det kommande på något sätt är baserat på vetenskap och (egen) beprövad erfarenhet.

Portvin. Vitt portvin anses vara ett mycket mer effektivt afrodisiakum än vad enbart alkoholhalten skulle kunna förklara. Detta om man intar drycken i rimliga mängder, förstås. Lägg gärna i ett par färska jordgubbar eller smultron för extra njutning.

Tryffel. Tryffel var ett av de gamla romarnas favoritstimulantia. Gärna då den högt skattade produkten ifrån Libyen, Cyrene eller Trakien. Numera är dessa svåra att tillgå, men våra moderna tryffelarter, sommartryffel och stjärnhovstryffel, lär fungera minst lika bra.

Vitlök. Denna krydda går som bekant använda till nästan allt och varför inte då också som stämningshöjare. Dess effekt lär dock ha mest att göra med att den förbättrar matsmältning och övrigt välbefinnande, vilket lämnar utrymme för mer amorösa aktiviteter.

Muskot. Muskot påstås vara ett “lagligt hallucinogen” och har länge uppskattats för detta ändamål hos bland annat fängelseinterner. Biverkningarna i de doser som krävs för en tripp är dock rätt så betydande och detta användande kan såklart knappast rekommenderas. De doser som krävs för en kärleksstimulerande effekt är emellertid mycket lägre (mindre än en halv nöt lär vara tillräckligt) och denna metod skall ha varit mycket uppskattad av forna hinduer och araber.

Saffran. Denna krydda utgörs av ståndarna ifrån Crocus sativus och är en av de mest dyrbara kryddor västvärlden känner. Denna naturprodukt lär kunna göra erogena zoner ännu känsligare och skall även ha en hormonliknande effekt. I måttliga doser, alltså. Fram för fler lussekatter!

Vanilj. Vanilj är den behandlade, fullt utväxta, omogna frukten av orkidén Vanilla planifolia. Namnet är ett derivat av spanskans vainila, vilket betyder vagina eller slida. Denna krydda är ett välkänt och klassiskt afrodisiakum, men det krävs då att man använder den rena naturprodukten och inte det syntetiska vaniljsockret (vilket tillverkas av rester ifrån papperstillverkning).

Ostron. Redan under det gamla romarrikets dagar hade maträtter med ostron rykte om sig att påtagligt höja temperaturen i sovkammaren. Dessa havets frukter innehåller oproportionerligt mycket mineralsalter och väldigt lite fett, vilket gör dem till synnerligen nyttig föda. Dess höga halt av fosfor och zink lär kunna öka produktionen av både sädesceller och det manliga könshormonet testosteron, samt öka utsöndringen av smörjande vaginalsekret. Den historieomsusade Casanova lär ha satt i sig femtio ostron varje morgon tillsammans med den dam han för stunden delade sin tid med.

Pinjefrön. Dessa verkar ha ett solitt rykte som afrodisiakum runt hela Medelhavet och även längre österut. Dessa frön finns i flera olika varianter, men de mest verksamma tycks vara ifrån chilgoza-pinjetallen som växer i de nordvästra delarna av Himalaya. Kanske inte så lätta att få tag på, dock.