Helvetets fyra cirklar (har du blivit dumpad?)

Du är på väg nerför vägen de allra flesta av oss har vandrat. Den person som du ägnat din odelade uppmärksamhet den senaste tiden har på ett mer eller mindre känsligt sätt meddelat att den inte är intresserad att fortsätta relationen på det sätt du vill. Kanske är du nu ett fullfjädrat “kan vi inte bara vara kompisar”-offer.
Hur kommer man över en sådan här personlig katastrof? En av de mer populära metoderna inbegriper ju som bekant alkohol och förnekelse i tämligen rikliga mängder, men detta ger knappast ett varaktigt resultat (bara en större lever). Den bistra sanningen är att det inte finns några genvägar tillbaka till livet. Alla är vi tvungna att vandra genom skärseldens samtliga fyra stadier:

Första stadiet: Isolerad patetisk självömkan

Du stänger in dig på ditt rum och vältrar dig i hysterisk självömkan. Ju mer desto bättre. Denna fas brukar underlättas om du har en del mat hemma så du slipper gå ut i det eländiga yttre tillstånd du nu befinner dig i. Med deppig musik når den suicidala stämningen oanade höjder: Tindersticks, eller smörbalader från sent åttiotal rekommenderas. Om du råkar ha lite speciell musik som påminner dig om personen du förlorat är det bäst att du låter den också gå varm i CD-spelaren. Din kost bör just nu baseras på chips, läsk och enliters glasspaket av varierande smak. Detta stadium brukar vara i ett par dagar.

Andra stadiet: Offentlig patetisk självömkan

Nu är du ofantligt trött på att ligga och tycka synd om dig själv i all ensamhet; det är dags att utnyttja dina vänner och bekanta. Poängen här är att få berätta om vad som gick fel och hur illa du behandlats så många gånger att du nästan blir trött på din egen röst. Just nu är du övertygad om att du aldrig kommer att träffa den rätta. Det är här som dina kompisar skall bekräfta att allt detta på intet sätt varit ditt fel och att du är värd mycket bättre än så. Beroende på hur pass uthållig du är kan det krävas en avsevärd bekantskapskrets för att uppnå avsedd effekt. Se till att ha en rejäl fikabudget för detta ändamål och försök att trots din själsliga smärta visa hänsyn mot dina vänner genom att sprida plågan jämnt.

Tredje stadiet: Nyorientering

Plötsligt upptäcker du att världen faktiskt är större än dig själv och personen det tagit slut med; visst finns det flera fiskar i vattnet. Du börjar i liten skala med att sitta på strategiska caféer och småspana på flickor/pojkar som slappnar av med en kopp te. Detta är faktiskt en ganska trevlig del av utvecklingen. Det finns ju massvis av potentiellt intressanta människor att upptäcka där ute och alla verkar vara ljusår bättre än den du lämnat bakom dig. Mer än oskyldiga span blir det dock inte; just nu är du fullständigt nöjd med att vara singel och slippa allt känslomässigt kladd förknippat med förhållanden. Kanske funderar du på en längre resa för att se dig om i världen, eller kanske ett träningskort till en martial arts-klubb. Du behöver ju ingen annan än dig själv!

Fjärde stadiet: Normalisering

Du har nu upptäckt att det kanske inte alltid är så där jättekul att umgås med en påse chips de lördagkvällar då dina irriterande pariga kompisar umgås med sina respektive eller har parmiddagar. Varför är du alltid den som ringer runt och vill ut och stuffa, när alla andra verkar vilja mysäta ostbrickor framför TV:n? I ren upproriskhet börjar du ånyo kräset se dig omkring efter möjliga flick- /pojkvänner och kanske dejtar du någon gång då och då. Kort sagt: livet har återgått till det normala.