Den talangfulla Ms. Danes

Ok, Stefan. Jag erkänner. Det fanns en tid då jag tyckte att Claire Danes var något alldeles extra. Av någon anledning fastnade jag för tjejen med rödfärgat hår i “My So-called Life” och följde med stort intresse hennes begynnande framfart på vita duken. Varför vet jag inte riktigt, men jag tror att det hade att göra med att hon kändes äkta på ett annat sätt än de flesta andra skådespelerskor. Och så var jag tonåring. När jag nu, ett par år senare, satt och funderade över vad jag skulle skriva om åt Babelfisk dök naturligtvis fröken Danes upp i tankarna. Och så tänkte jag: vad tusan, låt det bli en hyllning till mina tonår.

Claire Catherine Danes föddes som yngst av två syskon i New York den 12 April 1979. Hennes föräldrar, Cris och Carla Danes hade träffats under sina konststudier och uppmuntrade tidigt sin dotters stapplande kreativa karriär. Vid sex års ålder påbörjade Claire studier i modern dans och vid nio års ålder tog hon “method acting”-lektioner vid det berömda Lee Strasberg Theatre Institute. Under sjätte och sjunde klass var hon inskriven vid the Professional Performing Arts School i New York, där hon återigen gled över mot skådespeleri.

Hennes karriär började med roller i uppsättningar av “Happiness”, “Punk Ballet” och “Kids on Stage” , där hon koreograferade sitt egna soloinslag. Bland henens TV-alster hittar man “Law and Order”, där hon spelar en ung modell som har ihjäl sin agent; “No Room for Opal”, där hon spelar Tyne Daly’s dotter; “the Coming Out of Heidi Leiter”, där hon spelar en homosexuell kvinnas syster; och så slutligen “My So-Called Life” (“Mitt så-kallade liv”), där hon spelar den smått neurotiska femtonåringen Angela. Hon upptäcktes till denna roll när hon 1993 var i Los Angeles för att provfilma för en roll i “Schindler’s List”, en roll som hon sedan tackade nej till på grund av att Spielberg inte ville bekosta någon skola för henne i Polen. Hon gjorde istället sin filmdebut i Milos Formans “Dreams of Love”, där hon spelade ett misshandlat barn.

När “My So-Called Life” gick i graven 1995 fanns det en liten, men hängiven, skara fans som fruktade att detta inte bara var slutet för en mycket omtyckt TV-serie, men också att det var slutet för Claires skådespelarkarriär. Deras oro visade sig dock vara ogrundad. 1994 var hon med i nyinspelningen av filmklassikern “Little Women”, som den sjukliga Beth, och hon följde upp med roller i “How to make an American Quilt” och “Home For the Holidays”, som Holly Hunters jordnära dotter.

När Claire spelade in “Home For the Holidays” blev Jodie Foster till något av en mentor för henne och det var troligtvis Jodie som övertygade den unga stjärnan om fördelarna med en college examen. När Claire så skrev in sig vid Yale University hösten 1998 fick hon plötsligt känna på hur det var att ha ett hyfsat normalt amerikanskt ungdomsliv. Hon började dejta den australiensiska rockstjärnan Ben Lee 1997 och nu säger ryktena att hon studerar hebreiska för att kunna konvertera till judendomen vid det stundande bröllopet i år (2000). Fröken Danes har även blivit bannlyst ifrån Filippinerna, där presidenten fördömde henne offentligt efter att hon gjort en del nedlåtande uttalanden om landet. Man funderar ju över vad hon sade egentligen. Trots att Claire har ett uppenbart pressat schema hinner hon fortfarande lyssna på Chet Baker och göra film. I Sverige såg vi henne senast i “Brokedown Palace”.