Ten rules for writing fiction · 10 mar, 2010

Brittiska tidningen The Guardian har frågat ett antal författare om hur man lär sig skriva bättre. När man inte orkar skriva själv kan man alltid läsa om att skriva. Det ger en härligt illusorisk känsla av att vara kreativ utan att man behöver resa sig ur soffan. Elmore Leonards råd är bäst.

Detta är en annons

Traveler's Notebook and camera on big red airport bus couch · 09 mar, 2010

Det här fotot får mig att tänka på Indiana Jones. En anteckningsbok för hemligheter — när världen som vi känner den står på spel. Traveler’s Notebook tillverkas i Japan. Jag är sugen på att skaffa en.

Vinterlöpning i skor från Feelmax

FeelMax Panka

När höstrusken drog in över Skåne blev det obehagligt att springa i mina Vibrams. Tyget mellan tårna och på fotryggen absorberade iskallt regnvatten och fötterna domnade bort i kylan. Jag hade planerat att köpa ett par Vibram Fivefingers Surge, men de var slut hos återförsäljaren.1 Istället beställde jag ett par Feelmax Panka, det finska alternativet till minimal sko.

Feelmax skor sägs — liksom Vibram Fivefingers — ge en skyddad barfotaupplevelse. Den finska varianten har en mer traditionell design, utan separata fack för tårna. Den en millimeter tjocka sulan är inte av gummi, utan ett kevlarliknande material från Continental. Resten av Panka är gjord i neoprene och mesh, medan andra modeller även finns i skinn.

Under första löprundan kändes det ovant. Den tunnare sulan gjorde att underlaget kändes än mer än i mina Vibrams. Avstampet kändes mindre distinkt än med Vibrams gummisulor — en smula svampigare — mer likt en naken fot. Känslan påminner om de mockasiner som var stapelvara hos dagmammor och på fritidsgårdar på 80-talet. Efter första rundan hade jag ett par hotspots på nya ställen, men redan efter andra rundan kändes det helt ok. Jag kan nu ledigt springa nio kilometer utan att fotsulorna tar nämnvärd stryk.

Jag inbillar mig att jag har en större tendens för ”top-of-the-foot pain” i ett par Feelmax jämfört med Vibrams. Kanske beror det på att Vibrams elastiska gummisula motverkar dorsalextension i tårna, vilket de följsamma Feelmax inte gör. Det kan förstås också ligga helt andra — och för mig dolda — faktorer bakom.

Panka klarar torr snö och regnvåta vägar bra, men släpper in en smula väta när man springer genom slask. Själva sulan är vattentät, men överdelen av skon verkar inte vara det. Jag har som lägst sprungit vid femton minusgrader. Så länge jag höll mig i rörelse behöll fötterna värmen, men så fort jag började gå gick kylan rakt upp genom de tunna sulorna. Knappast förvånande. Emellertid går det utmärkt att ha strumpor på sig i skorna, vilket är en fördel under del kalla månaderna.

Min enda farhåga när det gäller Feelmax gäller hållbarheten. Efter ett par månader har jag slitit upp sulorna så pass att man ser ett tydliga fotavtryck på undersidan, men jag tycks inte vara i närheten av nöta hål i dem. Det återstår att se om de håller lika länge som mina Vibrams.

Feelmax har släppt en ny sko speciellt utvecklad för löpning. Osma har en tjockare sula och mer traditionell utseende för en löpsko. Just nu är den slut i min storlek, men jag är sugen på att skaffa ett par när lagren fylls på i vår.

  1. Efterföljaren verkar vara Vibram Fivefingers KSO Trek Tex, vilken ser ut att passa utmärkt till Batman-dräkten. ↩

21 feb, 2010 Inga kommentarer

Detta är en annons

Flickan utan navel

xii.jpg

Det har varit tyst ett tag på Swedish Pixels. Med förvåning ser jag att detta är den första texten för året. Jag har ont om tid just nu. De luckor jag har över för kreativa sysselsättningar går åt till att försöka skriva en roman med arbetsnamnet Flickan utan navel. Jag är fortfarande bara drygt femtio sidor in i handlingen, men den lovar bli en spänningsroman med konspirationer, hemliga sällskap, psykiatri och en del magisk realism. Kanske en smula naket också.

Som ett experiment planerar jag att dokumentera mina litterära umbäranden på Twitter. Jag har registrerat @hertze_fiktion för ändamålet. Följ gärna kontot om du är intresserad.

Jag har trots allt ett par webbtexter i pipeline för den här sajten, bland annat en om vinterlöpning i skor från FeelMax. Jag hoppas att få ut dem snart.

07 feb, 2010 3 kommentarer

Juloratorium

Jag ser det framför mig. Det är kväll. Huset är tyst. Jag ligger på rygg med huvudet under julgranen. Den grova mattan med röda tomtar i en ring sticks och retas i nacken. Jag tittar upp genom grenverket. Ovanför mig lyser de elektriska ljusen som stjärnor i öar av ljusgrönt. Röda kulor rör sig sakta kring sin axel och skimrar. Det doftar gran — riktig gran — skogsgran. Tiden står stilla där jag ligger. Julafton är nära och magen pirrar av förväntan. Vardagens bekymmer är avlägsna.

I vuxen ålder maler vardagen på med arbete, dagislämningar och veckohandlingar. Jag lika överraskad varje år när det — som från ingenstans — är första december och julkalendern börjar visas på TV. Det var länge sedan hjärtat slog fortare vid tanken på paketen under granen. Jag och min fru har en överenskommelse om att inte köpa presenter till varandra, utan bara till barnen. Julen handlar numera om något annat. När jag känner den salta doften av julskinkan i ugnen, de parfymerade dunsterna från hyacinter, eller smakar den malda kryddpepparn till lutfisken, då är det minnena från barndomen som exploderar i mitt inre.

Som vuxen går julen ut på att återuppleva barndomens förväntan. Den cirklar omkring oss, precis utom räckhåll, svårfångad som rök. Korta stunder får vi smaka en glimt av det vi en gång haft. När huset har tystnat och bara granen och adventsstjärnorna lyser upp rummet, när röken från de slocknade stearinljusen blandas med smaken av saffran på tungan, då kan man för en kort stund känna den — julfriden. Det är vad allt går ut på.

10 dec, 2009 Inga kommentarer